Jag har så sjukt mycket blandade känslor över allting.

Ena sekunden känns allt skitbra för att andra sekunden kännas totalt skit.

Ikväll har varit jobbig och jag har faktiskt varit riktigt ledsen. Har funderat och funderat men verkar inte komma fram till något.

Jag e bara så jävla rädd för att bli så sårad så igen att jag vet inte ens om det e värt en chans till.. Men så kan jag inte tänka mig utan han. Det finns liksom inte jag utan han, det har ju alltid varit vi.

Min Pontus ska iaf äta själv nu haha, hmm de går sådär, kletar lite med skeden i tallriken o sen stoppar i munnen men får inte i sig speciellt mycket. Mamma får nog mata ett tag till ;)

Ne nu ska ja försöka sova o hoppas på att alla dessa tankar försvinner..

Igår var vår lilla familj äntligen samlade igen i ett par timmar! Det va så sköönt att få träffa o kramas o pussas igen. Och se med egna ögon så att han mådde bra. Planderade lite för framtiden gjorde vi också och sen mös vi ju så klart med lilla Pontus så mycket som det gick. Han hade gjort en så söt liten sak till Pontus..

Men det  tar nog ett par gånger innan man "vänjer" sig vid dessa besöken, det va inte alls vad ja föreställt mig att det skulle vara. Men personalen va trevlig och jag hade kunnat spendera dessa timmar i en koja bara vi får ses så e jag nöjd.

Dock e han ju lite besviken o besvärad över att vi inte får prata i telefonen ännu utan att han ska behöva gå via andra för att göra så att allt är okej osv. Dom lovade att det skulle fixas i veckan så det hoppas jag verkligen! 7 kg har han gått upp och det gjorde han gott, såg sund o frisk ut igen!

Resan gick bra både dit och hem, trots lite vilsekörande i Malmö stad så kom vi tillslut hem.

Idag är det tvätt som gäller för att sen bege sig ut i det fina vädret på en promenad.

Vi <3