det som började lätt
har blivit jävligt svårt
Jag känner rädslan inom mig växer
du fanns sen försvann du
Det sägs att man inte blir utsatt för mer än vad man klarar av. Jag börjar tvivla på detta för jag börjar känna mig farligt närar bristningsgränen på vad jag klarar av. Hur mycket ska man behöva ta, och hur länge ska man leva på hoppet? Jag vet att jag måste vara stark, framförallt för Pontus skull, men det är inte alltid så jäkla lätt när du kommer och förstör muren jag bygger upp. Jag har allltid lyckats komma ganska långt på min mur, när du kommer o förstör den, kastar bort den, bit för bit. Du vet precis hur du ska göra. Så jävla manipulativ. Jag mår egentligen bra nu. Är nöjd med mitt liv och dom människor jag har runt omkring mig. Men inför dig, känner jag mig som en jävla insekt, något man bara trampar ihjäl utan att bry sig.
Tror du att du kan knäcka mig? Nej, för jag blir starkare och starkare för varje gång, det är du själv som förvandlar min kärlek till dig, till hat. Jag har sån hatkärlek till dig. MIN M finns inte längre, det upptäckte jag tydligt idag.
Vem är du egentligen?
Man vet inte vad man har förren man har förlorat det.
Jag tror det va det du nyss gjorde, du förlorade mig.
Ibland undrar jag om du ens skulle bry dig om jag försvann helt, om jag dog.
Är jag helt borta från ditt "liv" ?
Jag tror vi vet både du och jag att det är över.
Det kommer komma en dag då du kommer ångra varenda dag av dom senaste 2.5 åren.
Det kommer komma en dag då du kommer be på dina bara knän om förlåtelse för det du gjort mot mig.
Det kommer en dag då du kommer tro att allt ska vara som förut igen
Den dagen kommer det vara försent.
Den dagen ska jag med nöje säga det till dig och vända på klacken och gå och lämna dig bakom mig för alltid!
Den dagen kommer jag vara FRI