Ja jag måste säga att det är minsann en livlig liten krabat som lever i min mage.. Man märker direkt när h*n vaknar eller sover.. och oftast är det ju när jag ligger ner och ska vila som den ger sig tillkänna.. väldigt ofta när jag sitter framför datorn också kan ja känna den lilla säga "jag e ju häääär mamma, känner du inte de?"

Usch ja vilket negativt inlägg det blev igår, me vi alla har väl såna dagar när ingenting känns rätt, då är det skönt att skriva av sig det lite. Tyvärr så har jag legat och funderat och oroat mig över i stort sett allt man kan oroa sig för när man är gravid. Föräldrapenning, kommer allt hinnas klart, kommer det va helt friskt, vad gör man om det händer si eller så? Det resulterade bara i huvudvärk om en helt sömnlös natt, somnade klockan 7 (!) idag på morgonen. Och min sängkamrat fick inte mycker mer sömn den stackarn.

Nu har jag lugnat ner mig lite iaf men ibland kryper sig den där oron på, som jag säkert tror att alla gravida har.

Jag undrar egentligen när man räknas som "ung förälder". Barnmorskan sa på inskrivningen att vi va unga och att medelåldern för när folk blir pappor första gången är 31, och kvinnor som blir mammor 27-28. Hur kommer det sig ändå att folk har så himla bråttom o har lite smått panik när man börjar närma sig 25? aja, iaf så tycker jag att jag ser folk som är yngre än mig som har både 1 och 2 barn redan. Och vi är ju ändå "bara" 21 och 23.. eller där fuskade ja lite, det är ju 2009 nu så 22 och 24 är vi ju egentligen. Att min kära karl kommer räknas som ung pappa det har vi ju verkligen räknat med, för det är han som är 22... :)

Ikväll ska jag försöka se om jag kan kolla på The shining, vilket jag längtat efter nu i flera veckor men aldrig haft ork :D