usch idag har verkligen varit en sån där dag man önskar man aldrig hade vaknat till överhuvudtaget, typ sova bort hela dagen. En dag dar verkligen allt bara gått fel.. Men visst alla har vi såna dagar ibland. Kan man inte utrota dom? Kanske är bra med dom ändå så man uppskattar när man har en BRA dag ist..

Denna dagens höjdpunkt blir när det är dags att lägga sig, typ snart. Sitter fortfarande kvar i nattlinne och ångrar att jag överhuvudtaget steg upp.

Varför känns söndagar alltid lika förbaskat deppiga?

Vaknade med huvudvärk, kändes som att det va bara för det va söndag.

Iof så livade min lilla bebis upp den direkt med att börja sparka som tusan för o visa att ja e hääär mamma.. men glädjen va inte långvarig, för vilka kan sabba glädje mer än KARLAR? Förmodlingen ingen (om inte lönelappen) som alltid e lika deprimerande. Ja som sagt, ibland är jag så förbannat trött på karlen här hemma att jag vill slå in pannbenet på honom så han kanske fattar någonting? Varför i hel*ete ser inte män vad som behövs göras hemma? Nej man ska behöva tjata och tjata o till slut göra det själv ändå.

Skulle börjat med bebisrummet i helgen, vi har hämtat ett skötbord, så långt har vi kommit. Wow e i 6te månaden o känns som tiden bara rinner iväg och ändå ska man behöva TJATA!

jävla skit.